SYRLIG FAST FRUKTIG
 Sjöbo konsthall, 2019
Text av Anna Norberg
âVĂ€xtblindhet Ă€r ett otrevligt ord. Det betyder att vi inte lĂ€ngre ser, mĂ€rker, bryr oss om det som vĂ€xer omkring oss. Moderna mĂ€nniskor lĂ€gger hellre uppmĂ€rksamheten pĂ„ intryck som hoppar, lĂ„ter, flimrar, medan tysta stilla ting som vĂ€xter sĂ€llan noteras, Ă€n mindre benĂ€mns, Ă€n mindre hedras.â 1
Inför utstĂ€llningen pĂ„ Sjöbo konsthall har Karin Granstrand fokuserat pĂ„ en enda vĂ€xt: granatĂ€pplet (punica granatum). Med varsamhet har Granstrand studerat granatĂ€pplet utanpĂ„, inuti och bakom. För det finns ett mörker, inte alls sjĂ€lvklart först, men med tĂ„lamod och försiktighet har ett mjukt och silkeslent mörker lĂ„ngsamt trĂ€tt fram. För det Ă€r just vad Granstrand kallar âdet naturliga mörkretâ, svĂ€rtan och grĂ„skalan, som hon har velat undersöka genom att fĂ€rga in sandtvĂ€ttad siden med skal frĂ„n granatĂ€pplet.
I sökandet efter mörkret och svÀrtan finns ocksÄ ett intresse för mörk ekologi (dark ecology), ett begrepp som innefattar teorier kring en ekologisk medvetenhet dÀr enskilda individers handlingar Àr tÀtt förknippat med vÀrldens omfattande skeenden. Som konstnÀr har Granstrand experimenterat med vÀxtfÀrgad siden en lÀngre tid och utvecklat en unik teknik som krÀver tid och precision. Resultatet beskriver hon som mjuka teckningar och kan beskrivas som vÀxtfÀrgade collage i siden.
I Granstrands mjuka teckningar trÀder geometriska former och mönster fram ur processer som inte helt gÄr att kontrollera. Och det Àr heller inte meningen. Motivens fÀrgvariationer beror delvis pÄ mÀngden skal frÄn granatÀpplet men ocksÄ halten rost i vattnet samt hur lÀnge fÀrgbaden har fÄtt stÄ och dra,
frÄn ett par dagar upp till tre mÄnader. Vissa av textilierna har legat i burkar tillsammans med fÀrgbadet under en lÀngre tid tills mögel har bildats. Och det Àr just i mögelflÀckarna som Granstrand har funnit de mörkaste nyanserna. Efter fÀrgningen har motiven lÄngsamt och kontemplativt fÄtt trÀda fram, alltid med granatÀpplet nÀrvarande i tankeprocessen. De mjuka teckningarna blir sedan till genom att klippa och sammanfoga de olika textilierna med varandra, likt ett collage, med pincett, mellanlÀgg, rejÀl pressning och strykjÀrn.
GranatÀpplets form, som har studerats ingÄende genom teckningar och skisser, Äterkommer i verkens motiv, men ocksÄ linjer. Det Àr en behaglig meditation att följa Granstrands linjer genom det mjukt skimrande mörkret. Linjerna ger struktur och balans. Granstrand hÀmtar linjerna dels frÄn geometriska trÀdgÄrdar och stÀders parkanlÀggningar men ocksÄ frÄn kyrkogÄrdar samt hur vi mÀnniskor tenderar att orientera oss efter linjer i det vi upplever som kaos och bortom vÄr kontroll. Linjen som trygg, precis som de geometriska formerna.
I betraktandet av Granstrands verk leder mina tankar till konstnÀren Inger Ekdahls (1922-2014) harmonigram, kompositioner i olja pÄ duk som genom en uppbyggnad av raka linjer i subtila fÀrgskiftningar och graderat ljus
ger illusionen av geometriska former. Och Granstrands benÀmning mjuka teckningar leder mig till konstnÀren Greta Sandbergs (1909-2004) benÀmning trÄdteckningar, en teknik Sandberg utvecklade som ger intryck av teckning snarare Àn broderi. Men mest av allt lÄnar jag en idé och tanke, om Àn
vÀldigt ytligt, frÄn konstnÀren Kazimir Malevitjs (1878-1935) suprematistiska tankevÀrld, manifesterad i fyrkantens evighet och andliga dimension. Det jag lÄnar Àr idén om att bakom den vardagliga vÀrlden av materiella föremÄl döljer sig en osynlig högre vÀrld, men att i det hÀr fallet handlar om vÀxternas vÀrld, den som inte flimrar, hoppar och lÄter men som finns nÀra och omkring oss, hela tiden, precis som det inledande citatet av Susanne Holmlund beskriver och det som Granstrand gör oss uppmÀrksamma pÄ genom sina mjuka teckningar.
Karin Granstrand (f.1980) arbetar med installation och textila tekniker. Hennes konstnÀrliga process har sin utgÄngspunkt i materialets inneboende egenskaper, ofta i introverta och fragila material. Det fragila tilltalar dÄ ingenting Àr för evigt och det introverta för att det tar plats i tystnad. De senaste Ären har Granstrand fokuserat pÄ hur vi mÀnniskor förklarar naturbegreppet, vÄr relation till naturen och hur vi försvarar den.
1 Susanne Holmlund, VÀrldens gÄng drivs av vÀxter, Gefle Dagblad, 2016.
- InstallationsvyÂ
-
Installationsvy
-
InstallationsvyÂ
- UndergÄng, blyerts pÄ papper, 2023
- Hösten, blyerts pÄ papper, 2023
- Ăn, blyerts pĂ„ papper
- Rytmen, blyerts pÄ papper
- Andra sidan, blyerts pÄ papper, 2024