PÅ AVSTÅND ÄR ALLTING BLÅTT
(OCH BUSINESS
AS USUAL)
Bellmansgatan 26, Stockholm
666 95 by Mörkret
Stockholm Craft Week, 2025
En kopp kaffe, en jordnötskaka och en skål med körsbär. Som vanligt sitter jag på golvet, som vanligt är jag egentligen inte alls intresserad av att ta en paus. För jag syr berg.
Jag kan inte förklara det på något annat vis än att jag var tvungen att sy berg. De här bergen skulle bestå av utsorterade kläder från den lokala secondhandbutiken. Klädberg – så övertydligt att det är patetiskt – fast egentligen handlar det bara om att tala klarspråk med versaler i fetstilt. Vad är det vi inte förstår? Vi producerar för mycket kläder, ofta i tveksamt plastmaterial, men ändå ökar vi tempot. Business as usual oavsett vetskap för det enda som räknas är evig tillväxt och pengar till aktieägarna. Dessutom blir vi så glada när vi väntar på en ny topp från Shein. Eller för den delen; byxor från Sellpy. Nåväl, färgen på mitt klädberg skulle vara blå för på avstånd är allting blått. Ljus med kort våglängd, alltså blått ljus, sprids mest och därför ser atmosfären blå ut. På långt håll ser även trädtoppar blå ut och att sitta på toppen av ett berg och se ut mot allt som är blått på avstånd är det bästa jag vet. Det är lättare att andas där. Vid solnedgång blir solen rödare och rödare eftersom ljuset då tar en allt längre väg genom atmosfären.
När jag sitter bredvid mitt halvfärdiga berg med den osmakliga jordnötskakan i ena handen inser jag att det inte bara handlar om konsumtion och enkelheten att andas vid fri sikt. Det handlar också om mig. Att sy klart är som att nå toppen och är det något jag alltid vill så är det att bli klar. Jag stirrar på mängden nyinköpt mellanlägg som behövdes för att sy rimliga sömmar i en del av de slitna stretchplaggen av tvivelaktig kvalité. Det får mig att snubbla till och jag faller några meter mot marken.
Några dagar senare står jag äntligen på toppen och väl på plats förstår jag min obetydlighet. Höjder ger mig nämligen ofta en känsla av större samhörighet med omgivningen. Ibland är det svårt att andas balanserat i en värld jag både föraktar och älskar – men här uppe ter sig världen mindre komplex för en stund. Det är skönt att vara klar. Men även om jag just nu tror att jag kan sitta här hur länge som helst så är jag väl medveten om att jag snart blir rastlös.
Jag kan inte heller sluta producera.
Jag kan inte heller sluta konsumera.
- Installationsvy
-
På avstånd är allting blått (och business as usual)
-
Detaljbild
-
Textfanzine//Verkförteckningsfanzine
- Installationsvy